MIN GUDSUPPLEVELSE

Vi var en ganska normal familj mitt uppe i livet. Jag var 37år, min man 36. Vi hade två barn 7 och 10 år. Min man hade haft dålig mage en längre tid, men vi trodde han fått magkatarr av ett alltför stressigt arbete.
Han sökte läkare och vi fick ett besked som vi inte kunnat ana. Han hade fått obotlig cancer. På sjukhuset sa dom att han skulle få leva högst ett år till, men det blev bara tre veckor.
Nu kände vi att allt hopp var ute. Gud hade sökt oss till och från i många år, men först när vi såg döden i vitögat blev vi medvetna om att vi behövde känna Guds närvaro på ett mer personligt sätt.
Jag ringde min mamma som sedan en tid tillbaka var kristen. Jag fick be Jesus komma in i mitt hjärta och be honom förlåta mina synder.

Min man hade varit frälst i unga år,men kommit bort från Gud, så han fick åter bekänna sin tro på Jesus.
Jag hade inte mycket erfarenhet av kristen tro, men började läsa bibeln och bedja.
Kände att jag fick hjälp från Gud att klara av allt tills min man dog. Han levde endast i tre veckor efter cancerbeskedet.
Nu skulle jag klara av min sorg, omsorgen om barnen och begravningen.
Företaget skulle säljas, eftersom jag inte kunde driva det själv.Huset var så stort så det måste också säljas. o.s.v.
Hela mitt liv som jag och min man byggt upp raserades.

Det blev till slut för mycket, jag blev deprimerad och ville bara sova. Hade det inte varit för barnen , så skulle jag inte stigit upp.
Varje kväll ömmade kroppen som den hade blivit utsatt för tungt kroppsarbete. Men det var inte det värsta, jag bar på en tung sten som värkte i mitt bröst. Förstod att jag hade ångest, och skulle vara tvungen att få medecin, för att klara av den närmaste tiden. Men innan jag hann ta kontakt med vårdcentralen, fick vi besök av kristen kvinna, som ville att vi skulle följa med till en kyrka.
Det var en frikyrka där man bad för sjuka. Jag hade aldrig tidigare varit med om något sådant, det var helt helt nytt för mig.
Efter predikan och lovsång var det dags för förbön.

Predikanten sa : Det är någon här idag, som bär en stor sorg i sitt hjärta, som du inte orkar bära. Jesus vill hjälpa dej!
Kom fram hit så får vi bedja för dej! Jag förstod att det var mej han menade så jag gick fram och berättade för att min man nyss dött. Predikanten gick en bit bort från mig och jag stod ensam kvar framför församlingen.
Då tänkte jag : ska ingen bedja för mig, ska jag bara stå här. Men jag knäppte mina händer och bad: Tack Jesus!

Då hände något, det kom en kraft uppifrån, som jag såg med mina ögon. När kraften träffade mej, så visste jag inte mer förrän jag vaknade upp en stund senare. Då låg jag på golvet min kropp skakade och det kändes som strömmar av ljus for genom hela mej.Det var otroligt skönt.
När jag senare satt i bänken tänkte jag, var det verkligen jag som fick uppleva det här. Tänk att det är sant!
Efter den stunden kände jag ingen ångest längre, jag var fullständigt befriad från det som tygde mej.
jag kunde till och med skratta igen, trots att saknaden efter min man fanns kvar.
Jag behövde aldrig annonsera ut företaget eller huset.Jag fick sälja till dom första som kontaktade mej.

Har allt sedan dess känt Guds omsorg i mitt liv,under de år jag var ensam med barnen och även sedan jag fick ett nytt hem och en ny man. .
Jag känner sån tacksamhet att jag fått ta del av Guds nåd, och jag hoppas att du som tar del av min berättelse vill öppna ditt hjärta för Jesus.
I Johannesevangeliets kap:14 vers 6 säger Jesus: Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till fadern utom genom mig.
 

Hälsningar Ingalill !
 

Logga in